pappa, du förstår inte hur mycket jag kämpar för att få mig till den du vill att jag ska vara,
men det känns att oavsett vad jag gör, kommer jag aldrig bli din dyrbara.
jag saknar dina kramar, ditt stöd och din närhet, nu sitter jag här, i ensamhet.
utan din kärlek, mitt liv har blivit till en stor svek.
jag tänker på tiden då vi kunde prata om allt, då vi skrattade tillsammans, och kunde ha roligt, saknar det så otroligt.
du är min pappa, och kommer alltid att finnas i mitt hjärta.
du var första mannen i mitt liv, du fanns där när jag tog mitt första kliv.
när jag föddes så bad du till gud att ta hand om mig på vägen.. förlåt pappa, för jag tog omvägen.
gud kunde inte göra så mycket, vem klarar av att motstå grupptrycket?
jag vet att du ville få en finare dotter än mig, du ville inte ha en sån tonårstjej som satt och tryckte
i sig en massa spray.
men pappa, här är jag, framför dig, ska du inte ens kolla in i mina ögon och säga hej?
jag står här, för att få en förlåtelse, för att få dig, min pappa, tillbaks till mig.
jag kanske inte duger för dig? jag kanske inte förtjänar dig? vad ska jag göra pappa?
jag försöker så mycket för att få din berömmelse, men allt jag får är fördömelse.
du var min vita riddare som skulle komma och hjälpa mig från odjuret, men vart är du nu? jag väntar på dig ännu...
jag går igenom en tuff tid, jag klarar inte av våran strid, jag vill bara få frid, så vi kan hjälpa varandra, så vi kan
återvandra, till den tiden då jag var liten och satt på ditt knä, utan en massa slagträ..
förlåt, du vet inte hur många gråt det har varit i min lilla livbåt utan dig.
pappa jag älskar dig, mer än mitt liv.. förlåt för mitt nattliv, tiden med en rakkniv, jag vet att det gjorde
dig depressiv..



/ Homie N